De 10 första studenterna

Den 14 maj 2015 har det gått 125 år sedan de första studenterna dimiterades från Lärkan. För att hylla denna dag, publiceras på KFL:s hemsida en sammanfattning om de första studenterna, deras liv och öden. Sammanfattningen är gjord av viceordförande Lars Henriksson och baserar sig på Lärkans festskrifter och matriklar samt uppgifter från öppna källor bl.a. i Brages klipparkiv.

 

Om Nya svenska läroverkets första studentkull

 

År 1890 kan kännas både fjärran och relativt nära beroende med vilket perspektiv man ser bakåt i tiden. Samma år utgjorde massakern i Wonded Knee slutet på indiankrigen och Ellis Island blev entrén för emmigranter som åkte till USA. I Sverige avrättades den sista kvinnan. Detta låter distant, men då man tänker sig att Evert Taube föddes samma år och att man kan fortfarande höra honom sjunga i radion, känns tidsperspektivet genast kortare.

 

I Finland härjade augustistormen och torde ha varit värsta stormen någonsin hos oss. Skadorna var omfattande och bara i Kaisaniemi föll det 950 träd. I Ryssland föddes den ökände Vjatsheslav Molotov, Alexander III regerade och var storfurste över Finland. Postmanifestet var en indikation om de kommande ofärdsåren. Skolans långa historia kunde man notera i sitt dimissionsbetyg 1976 då det ännu skrevs: Kejserliga Senaten har den 20 mars 1889 beviljat läroverket varaktig rätt att dimittera elever till högskola.

 

År 1890 var skolans nionde verksamhetsår. Skolan hade sin tredje rektor, som hette August Ramsay. Två år tidigare hade skolan fått ett nytt skolhus vid Mikaelsgatan intill Kaisaniemi park. Läseåret 1889-90 var Lärkans verksamhet fullt utbyggd till en 9-klassig skola och elevantalet var då 266.

 

Den 14 maj 1890 dimitterades alla tio elever från första abiturientklassen. De hette Artur Grönqvist, Johan Jansson, Johannes Lagerström, Teodor Molin, Selim Perklén, Nikolai Procopé, Artur Thesleff, Matias Wasenius, Georg v. Willebrand och Torsten Öhrbom.

 

I skolans 100-års festskrift har Roger Bergman beskrivit hur Lärkan blev fullvuxen och de första kullarna flög ut: Examinensresultat var gott och låg över riksmedeltalet. Det är i vår tid skäl att erinra om, att dessa dimitterade egentligen ännu inte var studenter, än mindre försedda med vita mössor. Studentblivandet omfattade förr många omgångar, både inom och utom skolan: Först genomgick man de skriftliga proven (2 inhemska språk, matematik, minst ett utländsk språk), sedan följde några veckor av muntliga tentamina i skolans läsämnen. När dessa två etapper passerats, dimitterade skolan eleven till Universitet, som därefter kontrollerade om det ville motta honom som student. Detta innebar att man vid Universitetet ”kontrolltenterades” i ett urval av skolans läsämnen, framför allt främmande språk i vilket/vilka man ej avlagt skriftligt prov. Först efter det man – förr eller senare – klarat denna kontroll, fick man på Universitetet sitt studentbrev, som alltså berättigade vederbörande att skriva sig vid landets tillsvidare enda universitet. De olika skolornas abiturienter kallades på olika dagar till Universitetet för den avgörande omgången och trädde, om allt gått väl, genom huvuddörren ut inför publiken på Senatstorget. Till och med våren 1897 innebar denna slutfas snarare tumult än högtidlighet. Studentklasserna sprang nämligen i kapp längs Alexandersgatan till ”Wredes passage”, där Bachers berömda butik tillhandahöll de färdigt beställda studentmössorna. Den som kom först fram, fick sin mössa gratis!

 

Nya svenska läroverkets första festsskrift jämte matrikel publicerades 1907. Den täcker skolans undervisningsverksamhet under de första 25 åren. I matrikeldelen finns porträtt  av utdimitterade studenter. Dess närmare behandlas inte eleverna i festskriften förutom i uppsatsen om Eugen Schauman, som skrev studenten 1895.

 

I 50-års festkriften hittas något mera om de som skulle bli de första studenterna. I festskriften kritiserades om att lägga elever i rangordning och att utmärka eleverna med ordningsnummer i klassen efter deras framsteg i kunskaper vore att uppamma en rangsjuka, som längre fram i livet kunde hämna sig.  - - - I Nya Svenska Läroverkets årsprogram 1884 uppräknades eleverna enligt vedertaget bruk med primus och secundus i spetsen. De voro - - - i tredje klassen Selim Perklén och Matias Wasenius. I följande programmen är ordningen alfabetisk.

 

I 50-års festskriften beskivs också konventets verksamhet i en text av Matias Wasenius, som blev sedermera skolans rektor: - - - Till konventets första ordförande utsågs sjätte klassens primus, Selim Perklén, en hedersvärd bondson från Sjundeå, redan en äldre yngling om 19 år. Bland kamraterna åtnjöt han anseende på grund av sin mognare ålder och sin ställning i klassen och i synnerhet emedan ryktet visste berätta, att han hemma regelbundet rökte pipa. Han var en präktig och respektabel yngling, men något tafatt och föga diplomatisk, varför han följande år störtades av sin medtävlare till ordförandeplatsen Teodor Molin, Mosse kallad, i hög grad intressead av sitt värv. Han ersattes dock vi följande val åter av Perklén, men utsågs än en gång till ordförande.

- - -

En av konventets huvuduppgifter blev inrättandet av ett bibliotek. - - - Bibliotekarierna, Artur Thesleff och Matias Wasenius, samt medlemarna i bibliotekskommittén, vilken som ett rådgivande utskott stod vid deras sida, löpte träget på stadens bokauktioner för att anskaffa böcker till billigt pris, och även följetånger förvärvades.

 

Första studentkullen var en omaka grupp till exempel vad som gäller deras ålder. Då skolan grundades 1882, började hälften av dem på årskurs II och de var då 9, 10, 11, 11 och 14 år gamla. Selim Perklén var äldst och den yngsta var Torsten Öhrbom.

 

Studentkullens genomssnittsålder blev mindre än 59 år. Idag lever männen ca 20 år längre. Selim Perklén blev bara 30 år, Georg v. Willebrand dog 48 år gammal och Artur Thesleff blev 49 år gammal. Bara tre blev äldre än vad pensionsåldern är idag. Matias Wasenius dog 66 år gammal och Teodor Molin 79 år gammal. Äldst blev Johan Jansson, som dog 87 år gammal.

 

En annan intressant detalj är hur internationella de tio var med tanke på var de var födda och framför allt var de dog. Bara Matias Wasenius var både född och dog i Helsingfors. Två var födda i Ryssland utanför storfurstendömet Finland. Sex dog utanför Finland: en i Frankrike, Argentina, Ryssland respektive Sverige samt två i USA.

 

Johannes Lagerströms och Torsten Öhrboms öden känner man minst till. Detta är dock klart eftersom bägge emigrerade till USA. Om Selim Perklén finns det även sparsamt uppgifter om eftersom han dog ung.

 

Mest informations går det att hitta om Matias Wasenius, eftersom han senare blev lärare och rektor för NSL, och om Artur Thesleff och Johan Jansson, som bägge emigrerade till Argentina. De entusiastiska planerna i Argentina lyckades dock inte såsom man förväntade sig. Artur Thesleff återvände, men Johan Jansson stannade kvar i Posador och dog där så sent som 1959 och levde då längst av alla.

 

Studenterna från 1890 hade rätt brokiga karriärer och öden, men i ett historiskt perspektiv framgår klart att de alla var människor av sin tid.

 

1.     GRÖNQVIST, Artur Wilhelm, född i Helsingfors 31.12.1870, död i Nice 8.5.1930 i en ålder av 59 år. Diplomingenjör från tekniska högskolan i Dresden 1897. Kornett från Nikolajevska junkarskolan i S:t Petersburg 1898.

 

Var anställd vid lifgardets grodnoska gardeshusarregementet 1899, placerad i reserv 1900 och titulerades då som ryttmästare. Extra ordinär tjänsteman vid finska statssekreterarämbetet 1899-1903. Köpte Jokela tegelfabrik 1913 av sin far och sålde den 1917. Verkställande direktör för Oy F.W. Grönqvist i Helsingfors. Deltog i första världskriget i ryska armén och fungerade då främst som adjutant. Attaché i Oslo 1918 och i Köpenhamn 1919-1921 (eller -1923).

 

Första äktenskapet var med Elisabeth Schäfer 1904–1909. Ingick följande äktenskap 1916 eller 1917 med Margot Fleischman (en annan källa uppger släktnamnet till Knorr). I dödsannonsen i Hbl nämns endast hustrun till namn samt syskonen, vilket tyder på att han inte hade barn.

 

Artur Grönqvist föräldrar var Fredrik Wilhelm Grönqvist och Josefina Fredrika Björklund. Fadern var den kände och driftige affärsmannen som lät bl.a. bygga det så kallade Grönqvistska huset och Hotel Kemp vid Norra Esplanaden. Beträffande tegelfabriken i Jokela, köptes den av fadern 1902 och den såldes 1907 till dotterns första make. Efter att denne visade sig vara en skojare, köptes fabriken tillbaka 1909.

 

2.     JANSSON, Johan Edvard, född i Helsingfors 29.8.1871, död i Posador, Argentina, 26.8.1959 i en ålder av 87 år. Agronom. Hans föräldrar var kamrer och hovrådet August Jansson och Agathe Hällfors.Juris studerande till 1898. Dimitterad från Mustiala lantbrukarinstitut 1900. Efter att ha varit lärare vid Långsjö jordbrukarskola var han förvaltare på Friskala gård och sedermera biträdande förvaltare på Vias i Töfsala.

 

År 1906-07 emigrerade han tillsammans med sin första fru Fanny Helminen och med sin klasskamrat Arthur Thessleff till Argentina och etabalerade sig där som tobaks- och yerbaodlare i territoriet Missiones. Ingick sitt andra äktenskap 1917 med Elin Matilda Bengselsdorff, född Haxberg.

 

Till Argentina emigrerade ca 150 personer från Finland. I en magisteravhandling 2009 Colonia Finlandesa, The Second Ship, The Rise and Fall of a Finnish Colony av Enrique Tessieri framkommer mer uppgifter varför Johan Jansson emigrerade och varför han stannade där livet ut:

One of the reasons why some of the first settlers of 1906 did not abandon Colonia Finlandesa was because they were broke. Johan Edward Jansson, an agronomist, was one of 1906 settler that could not return to Finland because he had allegedly been involved in financial graft. His father, a high-ranking civil servant, gave him two choices: Be sent to Siberia or go to Argentina. Before moving to Argentina, Jansson signed an agreement whereby he forfeited his right to an inheritance. In return, he got money for the journey to Argentina and to buy a farm in Misiones.

 

3.     LAGERSTRÖM, Johannes (Hannes), född i Björneborg 24.6.1870, död i Chicago i juni 1930 i en ålder av 60 år. Föräldrarna var handlaren Fredrik Lagerström ja Maria Mathilda Malmberg. Filosofiestuderande till och med 1893. Disponent för Viborgs ångslup Ab. Emmigerarde till USA 1909 och i registren har Illinois, Indiana, Wisconsin, Iowa antecknats som hemstater.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4.     MOLIN, Karl Henrik Teodor, född i Kangasala 16.8.1871, död i Helsingfors 20.12.1950 i en ålder av 79 år. Son till Karl Molin och Rosa Johanna Karolina Tallqvist. 1. Verkar inte ha bildat en egen familj.

 

Teodor Molin studerade först några år vid Helsingfors universitet, men inträdde 1898 i dåvarande Brandförsäkringsaktiebolagets Fennias tjänst och gjorde en över fyra årtionden lång karriär på olika poster och senare som kamrer och till sist som försäkringsdirektör.

 

 

 

 

 

 

 

5.     PERKLÉN, Axel Selim, född i Sjundeå 14.11.1867, död i Sjundeå 31.3.1898 i en ålder av 30 år. Son till jordbrukaren Otto Fredrik Perklén ja Erika Charlotta Sundell.

 

Filosofie kandidat 1894 och filosofie magister 1897. Var lärare i latin vid NSL 1895-98 och Privata svenska flickskolan från 1897. I öppna källor hittas att han upptecknade texter på Nuckömål 1895 och ordnade tillsammans med Anders Allardt Nyländska folksagor och -sägner, publicerade av Nyländska afdelningens förlag, 1896.

 

 

 

 

 

 

 

6.     PROCOPÈ, Nicolai, född i St Petersburg 13.12.1870, död i St Petersburg 25.9.1922 i en ålder av 51 år. Kollegieasessor. Son till ministerstatssekreterareadjointen och generalen av infanteriet Victor Napolen Procopé och Alexandrine Jurenjeff. Ingick äktenskap 1900 med Marie Kirschbaum. Under största delen av sitt liv vistades han i Ryssland, tjänstgjorde vid ämbetsverk – en tid vid Finlands statssekretariat. Med honom har den adliga ätten Procopé dött ut på svärdssidan.

 

 

 

 

 

 

 

 

7.     THESLEFF, Arthur, född på Liimatta (Viborg) 5.3.1871, död i Stockholm 17.12.1920 i en ålder av 49 år. Forskare och författare. Son till överste Fredrik Wilhelm Thessleff och Ola Maria Thesleff. Filisiofie sturedande vid Helsingfors till 1898 och bibliotekets extraordinarie amanuens 1893-1902. Ingick äktenskap 1902 med Bertha Olivia Järnefelt.

 

I Wikipedia presenteras Arthur Thessleff  som en finsk och svensk botanist och folklivsforskare som specialiserade sig på romernas språk och liv. Som botanist specialiserade han sig på svampfloran i östra Finland. I Geografiska föreningens tidskrift publicerade han ett antal uppsatser och utgav år 1893 med statsunderstöd en broschyr ”Finlands förnämsta ätliga svampar”. Andra uppsatser  var t.ex. ”Dyn bildningeni östra Finland”, ”Eken i östra Finland” och ” Några drag ur Lintula lärkträdsparks historia”.

 

Men från 1894 inriktade han sig i stället på romernas kultur och språk. Han följde dem runt på resor, skrev böcker om dem och samlade på sig litteratur. Hans forskningesresor sträckte sig till Tyskland, Österrike och medelhavsländerna samt senare till i Ryssland ända till Kaukasus och Svarta havet.

 

Hans studier avbröts dock 1906. Till följd av den ryska regimens försök att förryska Finland, hade en utvandring till provinsen Misiones i Argentina inletts. Thesleff blev utnämnd till administrator för den finska kolonin i Argentina. Men uppdraget passade inte för honom och han återvände 1909 och bosatte sig i Stockholm.

 

I Stockholm fortsatte han sina språkstudier på fältet och började umgås med tjuvar, prostituerade och andra socialt utslagna människor. Syftet var att kartlägga det hemliga "tjuvspråket", ett slangspråk som användes i Stockholms undre värld, och som ansågs ha anknytning till romernas språk romani. Resultatet kom ut i bokform 1912 under titeln "Stockholms förbrytarspråk och lägre slang". Han donerade 1914 en samling med 682 böcker samt fotografier och kartor om romerna till Kungliga biblioteket.

 

Arthur Thessleffs har beskrivits som ett original av rätt ovanligt slag. Hans rika begåvning tog sig uttryck i en egenartad forskar iver, som förde honom på egna vetenskapsvägar, där han fann vad andra ej drömt om. Allt, som bar på något ännu oforskat, drog honom till sig. Hans hem i Stockholm har beskrivits som en blandning av ett museum och en antikaffär med dessutom trofer av djur coh fjärilar stor som fåglar och fåglar stora som fjärilar. Han begick självmord fattig och alkoholiserad.

 

I en tredelad minnesruna Några minnen till hans halfsekeldag, publicerad i Finsk Tidskrift 1921, skildrar Rolf Lagerborg i detalj Arthur Thessleffs fullvuxna liv. Texten hittas i Brages klipparkiv.

 

8.     von WILLEBRAND, Georg, född i Vladikavkaz 6.2.1873, död i Helsinge 9.10.1921 i en ålder av 48 år. Kemi ingenjör från Polytekniska insititutet 1895, affärsman och jordbrukare. Son till generalmajor Reinhold Robert von Willebrand och Dorothea Anna Alroë. Ingick sitt första äktenskap 1898 med Lydia Colliander, som dog 1910. Ingick sitt andra äktenskap 1912 med Asta Charlotte Blothner från Oslo.

 

Verkade som ingenjör vid Finlayson & Co 1895 och Forssa bomullsmanufaktur Ab 1897-99. Därefter affärman i Helsingfors och Danmark samt godsägare och jordbrukare i Kylmäkoski.

 

I Hufvudstadsbladet skrevs 13.10.1921 i något kryptiskta ordalag: In memoriam

Den 9 dennes avled på Mejlby gård i Helsinge ingeniören Georg von Willebrand. Under en längre tid hade han icke mera verkat på den tekniska banan. En med åren tilltagende dövhet gjorde, att han måste övergiva ingeniörens levnadskall för jordbrukarens. Men på sistsagda bana kommo såväl hans djupa fackinsikter som hans praktiska begåvning honom och hans krets till godo. En person med hans redbarhet och omutliga rättskänsla måste reagera mot allt våld och förtryck. Under ofärdsåren var därför hans plats i deras led, som med insats av sin personliga frihet och lycka ville våga något för att slita sönder den mara lögn, som man snärjde oss i. För vad han gjorde för det fria ordet, fick han vistas tre år på främmande botten. Det betydde mycket för en man, som var med så starka band fäst vid sin omgivning, som han var det. –

Hjärtats godhet är det andra, som har bestämt hans liv och präglat hans gärning. Av den har han i rikt mått delat med sig åt alla, som han kommit i beröring med. Dörren slöts för honom till tonernas rike, där han så gärna var gäst, och människors röster gingo hans öra förbi, men för hjärtats tyska språk var han lyhörd i det sista med än mången annan.

 

9.     WASENIUS, Matias, född i Helsingfors 1.7.1872, död i Helsingfors 12.12.1938 i en ålder av 66 år. Lärare och rektor. Son till general konsul Adolf Fredrik Wasenius o Mathilda Katharina Charlotta Hjorth. Filosofie kandidat 1896 och filosofie magister 1897. Studier även i universitetet i Freiburg 1894 och Heidelberg 1899. Senare tallrika studieresor till kontinenten.

 

Amanuens vid Helsingfors universitetsbibliotek 1892-1911. Tf lektor i tyska och franska vid Svenska normallyceum 1899-1900. Lärare i NSL i tyska 1898-1938 och i franska 1911-20. Rektor 1919-37.

 

Viceordförande i Svenska teaterfören 25-26, ordförande från 26. Tillhörde från 25 Svenska teaterns delegation. Sekreterare i Nyfilologiska föreningen 1900-05. En av författarna till minneskriften Nya svenska läroverket i Helsingfors 1882-1932.

 

På hans 60-års dag skrevs i Hbl bl.a.: - - - gjort sig känd som en framstående pedagog och uppfostrare. Pedagog av kärlek till konsten gav han i sit ämne mönsterlektioner; och även utom klassrummen hade han tagit till uppgift att personligen fostra eleverna. Konventets kurator i många år, hade han 1917 valts till dess förste hedersledamot och sedan också till hedersmedlem av skolans idrottsförening. Han blev de unga en föresyn i kultustraditioner och urbanitet, likson behärskning och måttfullhet.

 

I en minnesruna konstateras bl.a.: Rektor Wasenius´ livsgärning var nästan helt och hållet förknippad vid Nya svenska läroverket och han personifierades som ingen annan skolans bästa traditioner.

 

Matias Wasenius barndomshem var Annebergs herrgård i Gammestansviken, som han övertog efter sin brors död. Sin egendom kom han att testamentera de institutioner som stod honom närmast: Svenska teatern och Nya svenska läroverket.

 

10.  ÖHRBOM, Walter Herman Torsten, född i Helsingfors 29.3.1873, död i Minnesota, USA, 1932 i en ålder av 59 år. Läkare. Son till överstelöjtnant Herman Isidor Öhrbom och Hulda Fredrika Sofia Brüsewitz. Filosofien kandidat 1894, filisifoen magister och medicine kandidat 1897, medicine licensiat 1902. Medlem i Finska Läkaresällskapet 1902. Fungerade som kommunalläkare på flera orter och till sist i Juga 1905-1906. Emigrerade till USA 1906 och praktiserade där som läkare i New York o Mills. Bodde 1920 i Otter Tail, Minnesota. Var gift med Mary von Trocken 1900-1911. Ingick sitt andra äktenskap troligen med en Helga Waronen.